Kvarnen byggdes år 1788. Vid 1807års kvarnskattsläggning var Jacob Larsson ägare till kvarnen och han skattade för 9 personers malningsbehov. Vid kvarninventeringen 1971-1972 bedömdes kvarnen som ruin och man kan läsa följande notering: ”… endast stenkroppen kvar och allt trä är nerruttnat. Enligt ägaren var en reparation aktuell för 40 år sedan och man hade anskaffat virke, då dåvarande ägaren plötsligt sa nej och virket såldes.”
Någon malning i kvarnen har troligen inte skett sedan början av 1910-talet. Ägare var då Erhard Hammarström.
Det blev således ingen reparation 1931-1932, men år 1981 – således 50 år senare – påbörjades arbetet att återställa kvarnen i sitt ursprungliga skick. Det var Ivan Olofsson (1912-1990) och hans son Hilding samt Bertil Broman, som de tre följande åren ägnade en stor del av sin tid att återskapa kvarnbyggnaden.
Bertil Broman gjorde ritningar av alla delar av maskineri och byggnad. Tärd fälldes och sågades. Trädet som blev kvarnaxel hade växt vid Stora Backa vid Hammars. Efter fyrkantsågning hade axeln en längd av 5,6 meter och dimension 40×40 cm. (15 3/4″). Varenda byggnads- och maskindel fick tillverkas- och det var många ting – från drivhjul och drev med alla sina kuggar; det var vingar, vindspiror, kvarntratt och mycket, mycket mer. Vad det här var frågan om var att bygga en helt ny kvarn i och på det gamla kvarnhuset.
År 1984 var det hela färdigt och den första malningen kunde ske. Allt fungerade fint. Där stod nu kvarnen i all sin glans och åter kunde man höra suset och gnisslandet från vingarna och det taktfasta dånet från kvarnstenarna.
Källa: Gösta Persson & Fårö pensionsförenings (SPF) Fårös kvarnar
