I början av 1950-talet var SLU (Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund) en stor förening på Fårö. Då hade man länge pratat om att bygga en föreningsgård eller samlingslokal. Medlemmarna var många (130 stycken) och man saknade tillräckligt stor möteslokal.
Alla var överens om att den skulle ligga mitt på Fårö. Medlemmarna letade efter lämplig plats och efter att ha diskuterat ett par olika alternativ bestämde man sig för den nuvarande tomten, där bygdegården idag är belägen. Marken köptes för 50 kr av Adolf Nyström. Det var en lämplig tomt, jämn och bra och nära landsvägen.
Medlemmarna i SLU gick runt till Fåröborna med listor så att man skulle kunna teckna sig för material, som t.ex. tallar för sågning, eller kontanta medel. Fåröborna ställde upp i det närmaste mangrant. När man sågade blev det “tvaiter” (yttre delarna av stocken) till försäljning som gav pengar. Även överblivet virke såldes. Man brände själva kalk för murning och puts. Den kalk som blev över såldes för 200 kr. Vidare ordnade man lotterier och arrangerade fester på Sudersands festplats för att få in pengar. Dessutom lånade SLU 5 000 kr i Bungebanken och fick även lån av Fårösunds kommun på 4 500 kr.
Byggnaden ritades av John Olsson som också ansvarade för bygget, men det var många frivilliga timmar som lades ner. Arbetskostnaden stannade på 5 515 kr för byggnationen och 1 593 kr för målning och elinstallation m.m. Målningen utfördes av Hilding Ahlberg och dennes lärling, Allan Östergren. Materialkostnaderna uppgick till 13 271 kr. Sammanlagt kostade det Fåröborna 20 379 kr i kontanta medel att uppföra sin Bygdegård. Men utan allt frivilligt arbete hade kostnaden varit mångdubbel. Bygdegården stod färdig 1953. I sammanhanget skall särskilt nämnas eldsjälen Gunnar Ahlberg “Smissen”. Utan honom och hans närstående hade det nog inte blivit någon bygdegård.
En särskild Bygdegårdsförening bildades några år efter invigningen 1953. Hyran för ett möte var 25 kr. Andra festligheter kostade 40 kr. Man hade övervåning på ena delen av byggnaden och inrett den som maskinrum för filmprojektor så att man kunde visa filmer i lokalen. Biofilmer visades under vinterhalvåret. Under scenen fanns två loger för de teatergrupper som ibland uppträdde. Sommartid hyrde man ut övervåningen till turister.
Till bygdegården hörde ett utedass och man hade även en grävd brunn. De första åren skedde uppvärmningen via en vedeldad varmluftspanna. På 1960-talet installerades en oljepanna och på 1970-talet drog man in vatten. Dock var utedasset kvar fram till den stora ombyggnaden 1994-95. Då hade bygdegården genom åren använts allt mindre, eftersom det inte fanns toaletter inne. 1994 påbörjades därför en totalrenovering. Kostnaden var beräknad till 1,7 miljoner. Boverket stod för hälften, Gotlands kommun för 30 och Bygdegårdsföreningen för 20 procent.
En sommarboende arkitekt, Einar Berg, svarade för ritningarna och Conny Östergren m.fl. för ombyggnationen. I juli 1995 återinvigdes bygdegården. Då hade Bygdegårdsföreningen fortfarande en skuld till banken på drygt 2 000 000 kr. Då föreningen vädjade till Fåröborna om ekonomiskt stöd, hörsammades detta av regissören Ingmar Bergman, som betalade hela skulden. Idag är bygdegården flitigt nyttjad till många olika evenemang som t.ex. fester, möten, marknader och teater.
Källa:
Boken Fårö Människorna på ön
