BIO: PERSONA 25/7 KL.15:00
Skådespelerskan Elisabet Vogler slutar plötsligt att tala. Tillsammans med sjuksköterskan Alma flyttar hon ut till en isolerad stuga på en ö. Ingmar Bergmans Persona är hans mest omskrivna verk och Liv Ullmanns och Bibi Anderssons insatser är bland deras livs bästa.
På våren 1965 blev Ingmar Bergman inskriven på Sophiahemmet i Stockholm. Samtidigt som han var chef för Dramaten hade han fortsatt att göra film i högt tempo. Han blev överarbetad och fick både en dubbelsidig lunginflammation och akut penicillinförgiftning. Under sjukhemsvistelsen började han att skriva på Persona, hans 27:e film.
Skådespelerskan Elisabet Vogler slutar plötsligt, efter en föreställning av Elektra, att tala. Efter en sjukhusvistelse flyttar hon ut till en isolerad stuga på en ö, tillsammans med sjuksköterskan Alma. Almas uppmuntrande och omvårdnad står i skarp kontrast till Elisabets stumhet. I ensamheten och tystnaden förs de närmare varandra, även om avståndet mellan dem är lika stort som närheten.
Persona (som är det latinska ordet för den ansiktsmask som bars av antika skådespelare) är Bergmans mest omskrivna verk. Många har genom åren analyserat filmen och försökt förstå hans intentioner. Vad vill han säga om människans ensamhet, vår oförmåga att nå varandra? Vad symboliserar ordet och bilden i filmen? Och vad berättar egentligen filmen om de två kvinnorna, är de två individer eller är de egentligen en och samma?
Filmen lovordades när den kom, världen över och redan i recensionerna försökte kritikerna tolka det gåtfulla verket. Klart stod att Bergman överträffat sig själv.
