BIO: EN PASSION 8/8 KL.15:00

Obotlig ensamhet, total meningslöshet och irrationell ondska i Ingmar Bergmans ”första riktiga färgfilm”, med Erland Josephson, Bibi Andersson, Liv Ullmann och Max von Sydow spelar två äkta par.

”Jag inbillar mig inte att jag når in till människosjälen med det här fotograferandet, tro för fan inte det! Jag kan bara registrera ett samspel och ett motspel av tusentals stora och små krafter. Sen ser du på bilden och fantiserar. Alltihop är nonsens. Lekar, dikter. Du kan inte läsa någon annan människa med något som helst anspråk på visshet.”

Erland Josephson har fötterna på bordet och ett glas dyr whisky i handen. Han samlar på bilder av människor. I hundratals likadana lådor ligger de prydligt sorterade efter beteenden. Sovande människor har underavdelningen döda människor. Nu lägger han ut texten om hur vi är dömda till ensamhet.

Det hade han inte behövt göra. Hans granne vet allt om det. ”Hörs det nånting?” vrålar Max von Sydow rakt ut i tomheten. ”Nej, det hörs ingenting. Inte ett jävla dugg.” Sen halsar han resten av spriten och somnar mot ett träd. Alla är ensamma på ön, och när de försöker leva tillsammans blir det ännu värre. Någon sanning finns det inte och vår vilja betyder ingenting. Och så är det ondskan.

”Min föreställning är (fortfarande) att det finns en ondska som inte kan förklaras, en virulent, förfärande ondska som mänskan är ensam om bland djuren. En ondska som är irrationell och inte lagbunden. Kosmisk. Orsakslös.” – skrev Ingmar Bergman i sin bok ”Bilder”.